Hinder för tillgång till stöd för mental hälsa

I en artikel från 2019 med titeln “Mentala sjukdomar är vanliga, men vård saknas” publicerad i Harvard Medical School, delar författaren Lauren Jett imponerande siffror: “Nästan 60% av personer med mentala sjukdomar sökte inte behandling förra året” [2018] och “25% av vuxna i utvecklade länder upplever betydande mentala hälsoproblem varje år”.

Det finns många anledningar till varför så få människor faktiskt får stöd och viktigare, får rätt sorts stöd.

Att inte kunna identifiera det själva

Den första anledningen kan helt enkelt vara att vi inte känner oss själva tillräckligt väl för att känna igen att vi kämpar mentalt. Vi kanske antar att det bara är en annan trött dag och hittar många andra orsaker till varför vi mår dåligt. Till skillnad från fysiska åkommor, när protokollet för att få hjälp (dvs. vända sig till husläkaren) är väl förstått och rutinmässigt, finns det för mentalt välbefinnande ingen sådan vana eller användarupplevelse.

Ofta beror det på att vi inte vet bättre, men ofta också för att vi är rädda för vad andra kan tycka om oss om vi delade hur vi verkligen känner.

Inte veta vad det innebär

Det verkar vara en ganska krävande sak att träffa en professionell och strukturera och förmedla sina tankar på ett sätt som tydliggör problemet i fråga och leder till en smidig lösning. Det känns som en diffus sak och det är svårt att prata med en främling om det. Dessutom kanske vi inte vet exakt vad en professionell kan göra åt det, så det kan leda till initial skepsis. Så, medvetenhet, kamratstöd och att beskriva hur processen fungerar och vem som gör vad (som vi har gjort här) kan hjälpa till att övervinna detta.

Svårare att känna igen även för professionella

Eftersom mentala hälsosymtom kan manifestera olika tillstånd och det inte finns någon tydlig gräns för att särskilja dessa, kan den faktiska förståelsen av det underliggande problemet först komma efter några sessioner. Medicinska framsteg inom dessa områden har varit långsammare än de inom fysiska sjukdomar, eftersom symtom och botemedel har tagit många olika former beroende på patienten.

Stigma

Psykisk hälsa associeras tyvärr fortfarande ofta med gamla klichéer och stereotypa idéer som förknippar det med svaghet, brist på självkontroll eller till och med galenskap och vansinne. Det finns fortfarande skam i att erkänna psykiska problem som ger en bild av bräcklighet. En form av sårbarhet som fortfarande ses negativt i vårt moderna samhälle, som främjar motståndskraft, tillväxt och produktivitet till (nästan) varje pris som framgångens höjdpunkt, vilket inte lämnar något utrymme för självtvivel och ångest. Återigen, medvetenhetsökning är något som kan ha en mycket positiv inverkan och uppmuntra människor att ta denna mycket behövda väg.

Brist på kunskap om de olika erbjudandena

Även när tillståndet är fastställt, är det inte lätt att hålla reda på alla möjliga tjänster och stöd som är tillgängliga för det specifika fallet. Det finns massor av självhjälpsmaterial på internet, det finns appar och det finns professionella online idag, men det tar så mycket ansträngning att gå igenom dem alla och avgöra vad som är det bästa. Arbetsgivarledda program tar bort den smärtan, eftersom de ofta har gjort urvalet av leverantören och detta medför också professionella lösningar som man kan få tillgång till och dra nytta av.

Kostnad

Sist men inte minst, tyvärr kan tillgång till mentala hälsoexperter som psykologer och psykiatriker vara dyrt och täcks inte alltid av grundförsäkring.

Personer som är villiga att söka stöd kan avskräckas av budgeten som ibland behövs och känner sig ännu mer skyldiga att lägga till en “onödig kostnad” till hushållet.

Alla dessa skäl, och antagligen fler, gör att vi tror att det är viktigt att vi spelar vår roll i att prata om psykisk hälsa på arbetsplatsen mer fritt och erbjuda ett säkert utrymme för individer att ta itu med dessa problem utan rädsla för stigma eller oro för kostnader.

Relaterat: